Basinkomst – när blir det verklighet?

Vid ett flertal tillfällen har det genomförts folkomröstningar i Schweiz gällande införandet av basinkomst. När rösterna räknats har det varje gång visat sig att majoriteten varit emot förslaget – senast 2016 då 77 procent röstade mot. Det var ändå relativt många som röstat ja och säkerligen grämde sig en del av dessa storligen med tanke på att deras liv helt hade kunnat se helt annorlunda ut om basinkomst införts.

Basinkomst brukar svepas bort som en orealistisk idé. Vem ska betala basinkomsterna om ingen arbetar? lyder det vanligaste motargumentet. Vi kan dock stå inför en framtid där allt färre kommer arbeta i takt med ökat automatisering. När robotar blir billigare arbetskraft än människor kommer vinstdrivande företag förmodligen inte tveka länge i valet mellan dessa alternativ. Se artikeln Hur vi arbetar i framtiden.

Under 2017 testade Finland basinkomst, men efter försöksperioden lades projektet ned efter mindre än ett år. Det handlade om ett försök i mindre skala där två tusen ingick som fick 5800 kronor skattefritt i månaden.

Anledningen till att försöket inte förlängdes eller expanderades berodde på att kostnaderna inte ansågs motsvara fördelarna. En del ansåg dock att två år var en för kort tid att dra några slutsatser och att de som ingick i försöket inte kunde ha tillräcklig tid på sig att igångsätta förändringar i sina liv som till exempel omskolning.

Det basinkomstprojekt som testades i Finland var inte tänkt som ett led i en övergång där befolkningen skulle sluta att arbeta. De som under perioden med basinkomst fick en anställning fick behålla sin statliga ersättning. Därmed kan basinkomst ses som något inte helt olikt socialbidrag eller A-kassa. De som förordar basinkomst menar bland annat att det har en fördel mot socialbidrag då det kräver mindre administration och dessutom behöver inte individer ställas under förnedrande förmyndarskap från arbetsförmedlare, vilka ibland med hot om indragen ersättning kan styra över de arbetslösa liv och val av arbete.

Det rådde en skepsis inför de relativt små ersättningarna – 5800 kronor per månad i ovan nämnda exempel. Men det går att vända på saken.

För det första är basinkomst är dessutom just vad det heter och inte ”takimkomst”. Det är således inte tänkt att basinkomst eller medborgarlön som det också kallas ska innebära ett arbetsstopp. Snarast är det ett sätt att mildra situationen för de med låg inkomst och anpassa samhället mot en kanske oundviklig övergång till ett där den mänskliga arbetskraften blir utkonkurrerad av datorisering. Det finns inget som hindrar att de som en gång fått basinkomst får anställning och därmed en högre månadsinkomst.

För det andra är en inbromsning av inkomster inte enbart en negativ effekt i ett större perspektiv då minskad konsumism kan få positiva verkning för till exempel miljön. En del menar att vi en dag kommer tvingas mot sådana omsvängningar i våra levnadsvanor och kanske kunde initiativ som medborgarlön vara en ”mjuk” övergång.

Hur finansieringen ska ske

Naturligt nog är en stor del av skepsisen mot basinkomst eller medborgarlön riktat mot problemet att finansiera den. Men det kan vara så att den inkomst vi behöver håller på att sjunka. Till exempel ökar digitala gratisalternativ till vad som en gång kostade i form av kartböcker, brevförsändelser och telefonsamtal plus en rad andra tjänster.

En annan möjlighet att kringgå problemen är att tillgången av varor kommer öka i stor mängd, vilket för med sig prissänkningar. Om företag ledda av människor inte längre konkurrerar om konsumenternas köpvillighet och automatisering tar över kan konkurrensen försvinna och därmed sådana saker som patent och varumärkesskydd. Max Tegmark skriver i Liv 3.0: ”så närhelst en person vill ha en viss produkt använder ett nätverk av robotar en tillgänglig modell med öppen källkod för att konstruera produkten år personen gratis”.

Det går dock att peka på ett annat hinder. I praktiken kommer knappast samtliga världens länder på samma gång övergå till basinkomst utan ett troligare scenario är det där några länder vars ekonomi och levnadsstandard är synnerligen hög. Detta kan rendera i att många ser sig villiga att emigrerar till sådana frögrundsländer till följd att kostnaderna för basinkomst blir ansträngda till en ohållbarnivå.

Negativ inkomstskatt

Ett alternativ som är ett mellansteg ifråga om villkorat bidrag och allmän basinkomst är negativ inkomstskatt. Detta innebär att personer med låga inkomster får ett tillägg som bekostas av höginkomsttagare.

Artikel av Oskar Strandberg | publicerad 2020.08.31