Mänsklighetens framtid

I boken Jordad kallar David Jonstad vårt kapitalistiska konsumtions- och välfärdssamhälle en ”bubbla”. Detta konsumtions- och välfärdssamhälle är byggt på premissen att det ständigt ska finnas resurser som kan uppehålla en hög livsstandard och dessutom uppnå tillväxt. ”Men”, skriver Jonstad, ”det bär samtidigt på fröet till sitt eget sammanbrott. När resurserna inte längre räcker till faller det komplexa bygget ihop under sin egen tyngd (…) och ersätts i stället av enklare sätt att ordna saker och ting på.”

Vårt välstånd och höga standard är byggd på ett lån av naturen. Men med tanke på hur slösaktigt och girigt vi utnyttjar resurserna tycks utvinningen vila på tron att naturen är outsinlig. Med nästan tio miljarder människor på jorden är det en natur som långt ifrån räcker till och det är sedan länge tydligt att resurserna kan bli uttömda en dag. Vi lever i många avseenden på de sista kvarlevande resurserna och många av dem blir som i fallet olja allt dyrare att utvinna.

När resurserna är uttömda kommer mycket att hända med pengarnas värde då mycket kommer omvärderas. När vi inte längre kan konsumera allt vi behöver kommer – åtminstone enligt vissa som Jonstad – marken bli viktigare. Markpriserna kommer skjuta i höjden eftersom mat inte blir lika lättillgängligt. Land som Sverige exempelvis som producerar en stor del av livsmedlet för invånarna kan inte lita på att detta kommer gå att göra i tider där det produceras mindre mat totalt i världen och då måste mer mark börja odlas.

Människorna, särskilt beslutsfattare och de med makt, tycks inte vilja se denna utveckling. Vi är kortsiktiga och försöker hålla liv i vårt ekonomiska system vars krav på tillväxt bygger på ökad produktion och konsumtion.

”Maskinerna må vara det som föder och göder oss i dag, men när de en dag står utan drivmedel är de inte mer värda än en hög med skrot”, skriver David Jonstad.

Nedåtspiralen

I boken Undergång. Civilisationernas uppgång eller fall skriver Jared Diamond om de processer som lett till att samhällen ”undergrävt sig själva”:

1. Skogsskövling och förstöring av faunans levnadsvillkor
2. Skador på markytan (erosion, försaltning och utarmning)
3. Dålig vattenhushållning
4. Överjakt
5. Överfiske
6. Införda arters effekter på inhemska
7. Befolkningsökning
8. ökad påverkan per person i befolkningen

(Listan är baserad på citat ur nämnda bok.)

Diamond anser att dessa åtta faktorer är gällande i vårt moderna samhälle, och kan därtill addera fyra nya:

1. klimatförändringar som orsakats av människor
2. giftiga kemikalier som lagras i naturen
3. energibrist
4. fullt mänskligt utnyttjande av jordens förmåga till fotosyntes.

En global kris är vad som kan komma att bli utgången av dessa problem, vilket kan infinna sig redan inom ett par årtionden hävdar Diamond (2005). Han förutspår risker för ”en framtid med betydligt lägre levnadsstandard, kroniskt högre risker och försvagning av vad vi nu anser vara våra bärande värderingar”. En sådan stegvis försämring anser han är betydligt mer trolig än ett domedagsscenario där mänskligheten utplånas eller ett totalt sammanbrott av vår civilisation.

Världens problem kommer antingen att få ”lösas” på ”angenäma eller oangenäma sätt” skriver Diamond. Bland de oangenäma räknar han upp sådant som krig, folkmord, svält, sjukdomsepidemier och samhällskollapser.

En del tror inte på sådana scenarier eftersom dem inte ser tecknen. Men Jared Diamond exemplifierar med tidigare civilisationer som Anastacia- och mayafolken samt Påsköns samhällen där sammanbrottet skedde ”efter den tidpunkt då det nådde sitt högsta invånarantal, reste flest statyer och skadade miljön som mest”. Tecken av skakad miljö är alltså viktigt medan andra tecken som ekonomisk tillväxt kan vara skenbar. ”Ett samhälles dramatiska sönderfall kan börja bara tio tjugo år sedan det kulminerat i invånarantal, välstånd och makt (…) anledningen är enkel: maximal folkmängd, välstånd resurskonsumtion och avfallsproduktion medför maximal miljöpåverkan som närmar sig den gräns där effekten överstiger resursernas.”

Vi har uttömt flera av våra resurser på jorden. Grundvattenreservoarerna är ett exempel, vilka töms i högre takt än de fylls på och är svårt att se som en tillfällig trend i en värld där temperaturerna ökar. När sötvattnet tagit slut i regioner går det att ta till saltvatten, vilket jorden knappast lider brist på, men då väntar en betydligt kostsammare process. I processen ingår bland annat att göra saltvattnet drickbart och användbart för bevattning samt att pumpa det till regioner i inlandet. Läs vidare Framtidens vattenförsörjning.

En siffra från Unicef visar att 29 procent av världens befolkning idag (källa 2020) saknar tillgång till rent dricksvatten. Enligt Unicef dör närmare en halv miljon barn i diarrésjukdomar per år som följd av brist på rent vatten och hygien.

Även om inte världsbefolkningen ökar kommer trycket på jordens resurser ändå tillta, vilket beror på att alltfler u-länder höjer kraven på livsstandarden och fler och fler börjar ta efter i-ländernas levnadsnivåer. Eftersom befolkningsmängden i många u-länder är flerfaldigt i-ländernas kommer denna omställningsprocess bli en extrem belastningen på jordens samlade resurser. En del av detta sker som följd av invandring från fattiga till rika länder. Människor som tas emot av i-länder får i regel ökad materiell livstandard med större resursförbrukning av material och energi etcetera som följd.

Ju fler som invandrar från u-länder där det råder problem, desto svårare får de mottagningsländer att bibehålla levnadsstandarden. I framtiden kan en redan relativt hög grad av invandring öka betydligt och då kommer sådana aspekter ställas på sin spets.

Det fåfängliga hoppet kring ny teknik

Att ny teknik kommer lösa våra problem förefaller inte en rimlig slutsats enligt Diamond. Dels skapar ny teknik ofta nya problem, dels ägnas en stor del av satsningar på ny teknik inom den kommersiella sektorn. För det tredje tar det ofta lång tid att implementera ny teknik: ny teknik ska prövas och utvärdering, därpå följer en ofta stegvis implementering. Dessutom visar det sig ofta att förhoppningarna kring tekniken inte motsvarade förhoppningarna.

Diamond skriver: ”tekniska framsteg ökar bara vår förmåga att göra det ena eller det andra som kan vara till fördel eller nackdel. Alla våra nuvarande problem är oavsiktliga negativa konsekvenser av den teknik vi har”.

Ljusa och mörka framtider

Mänsklighetens historia är unik på en mängd sätt. Ingen annan ras har tagit sig till toppen av näringskedjan och sedan intaget en sådan dominerande ställning. Vi var från början en art som var underlägsna stora rovdjur, fast med samarbetsförmåga och skapande av verktyg har vi kunnat bli jägare i högre grad än byte.

Vi har även vunnit i en kamp med andra konkurrerande hominider, vilka sedan länge är utdöda. Vi har gått från att ha varit samlare och jägare till att bli bofasta som brukare av jorden och domesticera djur. Därifrån har vi uppfunnit vetenskaper och genom industrialisering uppnått tekniska hjälpmedel vilka gett oss en levnadsstandard av exempellöst mått.

Vi är dock fortfarande sårbara inför naturkatastrofer av vilka det finns flera vi inte lärt oss tämja eller skydda oss mot. Vi har också genom den tekniska utvecklingen uppfunnit vapen med förstörelsekraft nog för att utradera allt vi byggt upp inklusive oss själva. Att detta inte ska ske kräver samverkan inom rasen, vilket inte är ett självklart scenario. Vi är också sammanlänkade på ett sätt som gör oss sårbara för pandemier.

Trots att vi uppnått en hegemoni och trots att vi skapat en teknologi som låter oss observera universum är vårt släkte relativt kortlivat. I jämförelse med dinosaurierna som levde i långt över hundra miljoner år är vår existens utifrån ett tidsperspektiv på planeten blygsam. Det är svårt att föreställa sig att den mänskliga rasen blir lika långvarig som dinosaurierna. Andra varelser kommer en dag befolka jorden helt utan vetskap om den mänskliga rasen.

Spåren efter människan

Kanske har över 50 miljarder människor funnits sedan artens uppkomst. Det är en siffra som aldrig säkert kommer kunna fastställas med mer en ungefärlighet. Med artens population har ökat dramatiskt och spåren har också varit dramatiska. Många fruktar att det största dramat i form av klimatförändringarnas effekter väntar inom en inte alltför avlägsen framtid.

Det imposanta städerna, de av människan skapade djunglerna av betong som bildar ljuspunkter på jordklotet om nätterna kan inte klara sig länge utan människan. Det kommer snart uppstå en mängd bränder utspridda i städerna, en del skulle starta på grund av brustna gasledningar andra av bränsletankar. En del monument såsom broar kommer förbli synliga i hundratals eller tusentals år, en del tunnlar ännu längre. Men spåren kommer sakta med säkert sopas igen. De fotavtryck som efterlämnats av astronauter på månen kan eventuellt bevaras längre än mänskligheten och de flesta av deras spår på jorden detta då månen saknar atmosfär och geologisk aktivitet.

Det som rent bokstavligt kan förtälja något om oss kommer troligtvis försvinna långt tidigare. De flesta böcker är gjorda av relativt dålig papperskvalitet (trähaltigt papper), men även de med god kvalitet och längre hållbarhet är knappast möjliga att läsa efter hundra år. Den digitala informationen är för det mesta än mer kortvarig.

De spår från den mänskliga rasen som finns kvar längt är inte några monument som Egyptens pyramider eller skyskrapan Burj Khalifa utan förmodligen föroreningarna. Den stora floran av miljögifter blir troligen människan mest bestånde avtryck på den plats där vi läts existera under en tid.

Artikel av Oskar Strandberg | publicerad 2021.11.30