Pandemier i framtiden

Pandemier är sjukdomsutbrott, epidemier, som sprider sig över hela världen. Vi bor i en sammanlänkad väld och är därmed sårbara för snabb spridning av virus. Dessutom leder vårt större utbredande till att vi stöter på djur, vilket ökar risken för att de smittar oss med sjukdomar som vi saknar immunitet mot. Ett känt exempel är hiv som upptäcktes på 1980-talet och hade överförts från apor.

Någon återvändo till en civilisation där vi inte är sammanlänkade är omöjlig att tänka sig. När spanska sjukan blev historiens värsta pandemi i historien för hundra år sedan tog det bara dagar innan flera världsdelar hade smittade människor. Det skulle inte räcka att gå tillbaka till en livsföring som gällde för mer än ett århundrade för att skydda oss mot risker av att epidemier blir pandemier. Redan under medeltiden var vi tillräckligt sammanlänkade för att digerdöden skulle spridas via handelsvägar från Asien till Europa och Afrika med ofantliga dödssiffror. Idag är dock spridningspotentialen värre eftersom en större andel är samlade i städer där många andas samma luft i utrymmen inomhus som butiker, busstationer, skolor och arbetsplatser. Dessutom sker långresor i en otroligt hög frekvens jämfört med under tidigare epoker.

Pesten nådde aldrig Australien, men det idag är det enbart avlägsna platser som Antarktis dit en pandemi eventuellt inte skulle nå. Det finns med andra ord ingenstans att fly. Medeltidens människor kunde för delen heller inte fly – att ta sig från Europa till Australien var inte ett alternativ på 1300-talet.

Influensor som sprider sig över världen är högst vanligt, men det är när dem är dödligare än normalt (i normala fall är dödsrisken mindre än 0,1%) som medial uppmärksamhet uppstår kring dem och i några fall påverkas hela samhället som skedde på grund av Coronavirusets spridning under 2020.

Likaså omöjlig att tänka som att vi överger globaliseringen är tanken att vi inte fortsätter vår utbredning och vårt sökande efter nya naturresurser att exploatera, vilket kommer föra med nya närkontakter med djur.

Liknande händelser som Coronakrisen i framtiden?

Kommer vi få uppleva liknande händelser som Coronakrisen under 2020? Vad för åtgärder står till buds för att samhället ska skydda sina medborgare och sig själv från att tvingas övergå i ett undantagstillstånd vid ett utbrott av influensa av den värre sorten?

Det är uppenbart att samhällsfunktioner inte kan uppehållas om vi inte kan vistas i varandras närhet och att tvinga stänga affärer och ställa in evenemang är en lösning vi om möjligt vill slippa. Att begränsa spridningen kräver drastiska åtgärder och tack vare dessa kunde belastningen på sjukvården hållas i schack under Coronautbrottets expansiva fas. Fast inte desto mindre blev många indirekt lidande på grund av åtgärderna. Finns det då några alternativ till att vänta på nästa allvarliga influensa och då tackla situationen genom att på nytt stänga ned en del av samhället?

En tänkbar möjlighet är att kartlägga (något som redan sedan länge pågått, fast ännu är de allra flesta okända) och övervaka potentiella virus som kan drabba mänskligheten vid ett smittoutbrott och redan i ett tidigt skede forska i eventuella botemedel. Det skulle bli en dyr historia och dessutom har det visat sig att vi människor till naturen är ganska dåliga till att agera på förhand.

Att likande pandemier kan bryta ut ser dessvärre troligt ut då pandemier av detta slag som sagt ofta uppstår i kontakter mellan människor och djur. I fallet Corona, eller covid-19, är den ledande teorin när detta skrivs att viruset smitta från fladdermöss via hundar (fladdermöss som människor tidigare inte haft naturlig kontakt med.

Långsiktiga konsekvenser av Corona

De långsiktiga effekterna av Corona kommer säkerligen bli många med tanke på vilket temporär omställning samhällen i mängder av länder tvingats till. Ett uppenbart område är att hemmajobb kan bli vanligare eftersom det under Coronakrisen tycks ha fungerat på tillfredsställande nivå överlag. Ny Tekniks chefredaktör skriver i mars-numret 2020 om en ”snabbspolning av den pågående digitaliseringen” som krisen troligt fört med sig.

I juni-numret av samma tidning frågar sig skribenten Peter Ottsjö om vi överhuvudtaget behöver kontor i framtiden. Och svaret? Förmodligen inte. Han går även vidare och frågar sig varför vi har städer. Han hänvisar bland annat till Karen Harris som är professionell inom makrotrender och hennes ståndpunkt att huvudsaken med samlas i städer är för att minska kostnader för avstånd och transport, en faktor som håller på att bli överspelad på grund av teknologin. Vi behöver inte vara nära varandra fysiskt om vi kan vara sammankopplade digitalt, åtminstone inte av rent praktiska skäl.

Under våren 2020 beslutades av gymnasieskolorna i Sverige skulle gå över till distansundervisning. Digitala läromedel är därför något som ökade snabbt i efterfrågan och den kommer säkerligen hålla i sig ett tag. Majoriteten av skolorna har i nuläget inte digitala läromedel, något som lär öka framöver. Det kan handla om självständiga program, digitala tjänster, men också hjälpmedel för lärare att undervisa via skärm.

Artikel av Oskar Strandberg | publicerad 2020.07.20