Framtida kärnvapenkrig?

Abomben var det allra värsta vapnet som skapats av människan när det skapades under andra världskriget. Kan ett framtida krig inträffa då atomvapen används? Hur stora är riskerna och vilka blir konsekvenserna? Eller kan det i stället uppstå en dag där inga atomvapen längre existerar?

Bakgrund

Manhattanprojektet var bakgrunden till atombomben. Ett topphemligt program igångsatt av USA:s regering 1942 med målet att framställa vapen av atomenergi under andra världskriget.

I teorin hade det varit känt ett par decennier före andra världskriget att ett sådant vapen eventuellt skulle kunna konstrueras, men det var under kriget som det gavs prioritet. USA lade stora resurser på att uppnå målet och det fanns indikationer på att Tyskland också hade kommit en bit i sin forskning.

USA blev först med att ha en atombomb i sin vapenarsenal och därmed fick de ett militäriskt övertag som andra nationer inte kunde kontra. Som historien förtäljer släppte USA två bomber över Japan i slutskedet av andra världskriget och Japan kapitulerade strax därpå samma år. Några år senare, 1949 provsprängde Sovjetunionen sin första atombomb. Detta skulle utveckla sig till Kalla kriget som fördes mellan världens två supermakter.

En engångsföreteelse?

Kärnvapen har i ett krig använts av ena parten. Det skedde i hög grad som en maktdemonstration och en bevekelsegrund till att föra konflikten mellan USA och Japan närmare ett krigsslut baserad på en beräkning att antalet stupade skulle bli sammantaget lägre genom att släppa två atombomber.

Detta är enda gången kärnvapen använts i krig. Om de används på nytt kommer förstörelsen troligen vara större, sprängkraften i dagens atom- och vätebomber är långt större än de var under andra världskriget och än värre är att båda sidor i konflikten kan förfoga över atomvapen. Det är också vad som är värsta scenariot, är att båda sidor använder kärnvapen. Då är en global katastrof förmodligen oundviklig.

Kärnvapen har en paradoxal roll i världen sedan Kalla krigets dagar – de utgör både den allra värsta tänkbara risken för dödstal i ett krig och en stor anledning för att inte starta ett krig. Kanske är det rentav på grund av existensen av kärnvapen som inte något tredje världskrig bröt ut under 1900-talet och utkämpades med konventionella vapen, vilka inte skulle ha en förstörelsekraft som kommer närheten den nukleära arsenalen men ändå kunde ha varit flera gånger värre mätt i dödstal och materiell förstörelse än under andra världskriget.

Detta så kallade MAD (Mutual assured destruction) appellerar till vårt rationella beteende: att vi själva drabbas genom att skada den andre. Men rationella grunder är inte alltid nog för rationellt handlande och därtill finns möjligheten till missförstånd. I ett tillbakablickande måste det konstateras att vid sidan av MAD har ett kärnvapenkrig uteblivit till viss del beroende av tur.

Vi har hittills varit förskonade. Om så inte varit fallet är risken stor vi inte hade kunnat göra denna historiska sammanfattning eller så skulle den värld den gjordes i varit en betydligt mindre angenäm plats.

Ett ineffektivt massförstörelsevapen

Samtidigt som nukleära vapen orsakar större förstörelse än något annat existerande vapen kan de betraktas ineffektiva i flera avseenden. De kan inte skilja mellan militära mål och civila. Även vid en direktträff på ett militärt mål kommer oundvikligen massor av civila drabbas.

Kärnvapen är så ofantligt destruktiva att risken är stor att den aktör som stod för attacken drabbas även om målet finns på andra sidan jordklotet. Även i ett scenario utan vedergällning kommer den radioaktiva strålningen från detonerade kärnvapen kunna spridas till det attackerade landet och döda delar av dess befolkning och göra än fler sjuka av strålningsskador.

Sannolikheter och konsekvenser

Men återigen, det värsta scenariot är att två stater med stora arsenal av nukleära stridsspetsar involveras i en upptrappning som leder i fatal riktning. Även om "beskjutningen" bara pågick i en eller ett fåtal dagar – ett krig med kärnvapen torde av naturliga skäl kulminera hastigt varpå det helt eller nästan avtar kort därefter – skulle det få enorma konsekvenser för hela jordens liv. Forskare talar om en nukleär vinter som liknar vad som skett om en jättevulkan haft ett utbrott vars eruption medför enorma lavaflöden samt bland annat svaveloxid som kommer spridas i atmosfären med följden av klimatförändringar och kanske år utan att solen tränger i genom.

Det största risken kanske inte utgår från en illavarslande upptrappning till krig där kärnvapen ingår i bilden utan att ett missförstånd leder till att ena sidan initierar ett anfall i tron att den andra redan påbörjat en attack. Steven Pinker skriver i Upplysning nu angående det senare att ”listan över tillbud pekar på att sannolikheten är oroväckande mycket större än noll”.

Kommer dagen då kärnvapen skrotas?

Pinker öppnar även för möjligheten att kärnvapen helt skrotas en dag. Tanken verkar i förstone osannolik, men som Pinker tillägger ”världens nationer har förbjudit personminor, klusterammunition och kemiska och biologiska vapen”. Det betyder dock dessvärre inte att regimer som trotsar världssamfundet kan gå emot förbud – i det syriska inbördeskriget tycks det finnas evidens för att kemiska vapen använts i slutet av 2010-talet.

Pinker begrundar om det ens är den bästa händelseutvecklingen att alla länder helt nedrustar. Kunskapen hur man tillverkar vapnen finns ändå kvar och vid en ”kris skulle de forna kärnvapenmakterna kunna skynda sig att rusta upp på nytt, och den som kommer först skulle kunna genomföra ett angrepp för att föregripa ett fruktat angrepp från fiendens sida”.

Som tur är finns det också goda nyheter. Antalet länder i världen med kärnvapen har inte ökat som det tidigare fanns farhågor om utan snarare minskat då länder som Sydafrika, Kazakstan, Ukraina och Vitryssland har övergett sina program. Och det har skett stora nedrustningar hos de största arsenalerna, nämligen de tillhörande Ryssland och USA.

Artikel av Oskar Strandberg | publicerad 2022.02.06